Artskyddsförordningen (AF) kräver idag att man vid planering tar hänsyn till ett ganska stort antal ovanligare arter som lagen pekar ut. Det kan gälla fåglar såväl som groddjur, fladdermöss, insekter eller växter. Vi är vana vid att bedöma naturområden i förhållande till AFs krav, liksom att resonera om möjliga hänsyns- eller skyddsåtgärder.
